Sommarhagar för fåren

Då vi får sommarbesök av rymningsbenägna får så har vi bestämt oss för att bygga några hagar. Ett par intensiva dagar av barnfritt arbete krävdes där största jobbet gjordes av Fias bror Mattias - till vardags vildmarksguide i Björkliden om somrarna och arbetsledare för ishotellet i Jukkasjärvi under den bistra norrländska hösten och vintern.

Så här blev den ljust faluröda runda hagen, ca 750 kvadratmeter stor:



Och så här blev den lite mindre rektangulära hagen, som synes utrustad med enklare regnskydd för fåren.



Här är de rymningsbenägna fåren som tittat alldeles för mycket på Prison Break, on the inside looking out, längtande efter gräset som är grönare på utsidan. Grindarna gjordes enligt gamla förebilder.



Här har fåren fångats in efter något av otaliga rymningar - med hjälp av havrehinken - och odågorna är nu i runda hagen.



På grund av en nybörjarkonstruktionsmiss så behövde vi göra om båda hagarna - vi fick lära oss att fårstängslet måste gå dikt an mot marken och helst förankras i berggrunden. Annars pressar sig ofelbart smålammen igenom minsta springa och när det väl hänt kan inget hindra tackorna från att ta sig ut ur hagen till sina små.

Så här gjorde vi och kramlade fast nätet i både upp- och nederkant mot brädorna. Efter denna tätning i nederkant så fick vi stopp på rymningarna:

Vitmålning av flaggstångsfundament och eyeliner till skolhusets takkupor

Skolhuset såg lite konstigt ut runt ögonen, så vi tänkte prova att ändra färg på eyelinern från röd till vit. Den röda färgen gör att fönstrena ser lite "kapade" ut i underkant:



Även flaggstångsfundamentet är normalt en vit detalj. Därför och för att stävja ev framtida rostangrepp behövde den nu en grundlig skrapning, mönjning och ommålning. Så här såg det ut innan åtgärderna:



Här har vindskuporna fått vit eyeliner och flaggstångsfundamentet har järnmönjats. Kanske blir det lite för vitt med titanzinkvitt?



Och här lyser även flaggstångsfundamentet vitt. Men var hittar vi sedan en bra flaggstång? Hög gran som vuxit i sluttning under många år?

Nytt trälock till skolhusets hushållsavlopp

Skolhusets hushållsavlopp hade ett betonglock utan armering som gått sönder och därmed skapade ett avgrundshål med en otäck dragningskraft på små barn som Tekla.

Så här såg det trasiga locket ut:



En lagning behövdes och då jag inte hade gjutningsmaterial hemma fick det bli en sandwichkonstruktion med oljehärdad masonit underst, tjock plywood i mitten och spontade bräder överst. Så här blev ersättningslocket, fortfarande en massiv konstruktion men inte lika tung:



Det återstår att se hur väl hur det järnmönjade trälocket står sig mot vätan... så det får vi utvärdera efter något år eller så.

Skolhusets ytterdörr får ansiktslyft

Ytterdörren till skolhuset hade troligen under 70-talet fått en grön färg på sig som inte var ursprunglig. Den gröna färgen var dessutom tjockt påstruken och troligen något modernt "underhållsfritt" påfund som således behövde ersättas med något beprövat för att inte döda dörren genom kvävning.

På det högra dörrbladet ser man att det skymtar fram en ursprungligen rödbrun kulör som stämmer överens med färgerna på orginalytterdörrna till lärarbostaden och bodlängan. Det vänstra dörrbladet nedan är skrapat.



Här tas färgen på det andra dörrbladet bort. Det mödosamma skrapandet gick lite lättare när en speedheater införskaffats som gjorde det enkelt att få bort det stenhårda gröna tjocka färglagret:



Engelskt röd stämde bäst överens med den ursprungliga kulören - på dörrens utsida. En lagning gjordes av "kapitälet" längs upp på dörren.




Insidan var blåaktig. I båda fall användes linoljefärg inköpt från Ovolin i Örebro - tillverkad av Ottoson.



Här är dörrarna åter på plats. De ska få ytterligare strykningar om något år igen då den nya färgen har hunnit visa hur den samspelar med tidens tand.



Trycket som sitter i dörren är fult, också detta någon sentida modernisering. Därför ska trycket bytas, till den ursprungliga modellen - svart gjutjärnstrycke med kulhamrad långplåt - men även det blir en senare fråga.

Målning av plåt med järnmönja

Till vårpysslet hör att mönja diverse plåtdetaljer - skärmtaket över köksingången på lärarbostaden och på skolan de båda plåtklädda skorstenarna. En av skorstenarna är i själva verket en ventilhuv för ventilation.

Så här såg skärmtaket ut innan järnmönjan kommit på plats:



Som synes var det hög tid att måla:



Och när det var färdigt:





Så här såg skolhusets skorstensfodringar ut innan de målades med linoljefärgen:



Som synes behövdes en genomkörare med stålborsten innan målningen kunde påbörjas:




Och så här såg det ut när det var klart:

Glottra uppifrån för mer än 50 år sedan

Det sägs att skolan i Glottra stängdes när järnvägen lades ner år 1962. Här är flygfoton på Glottra by några år innan dess. Dessa foton är med "vattenstämpel" och kommer från sajten "Flygfotohistoria" där man kan köpa dem i bättre upplösning.

Skolan som den såg ut på 50-talet:



Även skogvaktarbostaden (som fungerade som skola ännu längre tillbaka kring sekelskiftet) där våra närmaste trevliga grannar bor idag, på andra sidan byvägen ut mot den större vägen:



Liksom Norrgården (där Glottra Skog ligger):



Och Sörgården. Detta är Glottras två gamla bondgårdar, som man kommer till i den ordningen om man följer vägen genom byn mot Hjortkvarn-hållet till:



Om man fortsätter vandringen så kommer nuvarande Glottra Gård direkt efter Sörgården på andra sidan vägen. Det är en fin byggnad, fd Elimkapell flyttat till Glottra från Haddebo av en baptistförsamling (tror jag det var), den skymtar i nedre vänstra hörnet av bilden nedan:



I andra änden av byn har vi slutligen Glottrasjön som vi här ser ovanifrån. På 50-talet fanns fortfarande Hamilton's sågverk där och som synes på bilden flottades massor av timmer utanför det som idag är ett trevligt badställe. Endast bastun och en jordkällare och ett gammalt skjul är kvar idag i det området där sågen låg:



Vi har en väldigt trevlig granne. Vi har flera, men jag tänker på den som växt upp i Deje, där hon berättat att hon en gång sett varg! Deje är en liten by inte jättelångt från Glottra. Jag hittade ett gammalt foto av den gården också och lägger upp det också med förhoppningen att hon ska känna igen sig.

Skolplanscher i gymnastiksalen

Övre våningen på skolan innehöll en slöjdsal som även fungerade som skolkök samt en gymnastiksal.



På väggen där en gång ribbstolar varit monterade så har vi satt upp ett galleri av skolplanscher som vi samlat på oss. Även motstående vägg fick en radda med planscher.

Lilla väntsalen som blev till kök

När man kommer in i skolan så finns två väntsalar in till höger respektive vänster. Här brukade skolbarnen en gång i tiden sitta och vänta på att få komma in i lilla respektive stora skolsalen till sina respektive lärarinnor. I vänthallen kunde de sitta på enkla bänkar och äta sin matsäck och hänga ifrån sig kläderna. De kunde även dricka vatten där.

Förra ägaren använde en av väntsalarna som kök. När vi kom till Glottra så tog jag det här fotot från den lilla väntsalen i skolan som ligger direkt in till höger.



Som synes var delar av inredningen i en bjärt kulör som säkert var populär på 70-talet. För att så småningom kunna ta itu med väggarna så ville jag flytta väggskåpet. Skåpluckorna skulle få en annan kulör för att bättre smälta in. Så även soffan och stolarna. Så här ser det nu ut i "diskhohörnet".



Väggskåpet fick flytta till motstående vägg som hade en bröstning målad i en avvikande kulör i rosa. Så här såg det ut innan skrapning, målning och annat som krävdes innan flytten kunde genomföras:



Och efter ingreppet såg det ut så här:



Möblerna inklusive träsoffan lyfte vi ut och flyttade till det övre köket i lärarbostaden efter att gett dem en uppfräschning och ommålning. Så här tar de sig ut nuförtiden:



Resterande ingrepp i detta rum får vänta till senare. Nästa stora ingrepp i detta rum kommer troligen att bli att få snurr på kökspannan som ska driva den vattenburna värmen i skolan. När skolan var nybyggd fanns värme endast genom skolkaminer i skolsalarna, ryktas det, men redan efter några år, under mitten av 30-talet, installerades gjutjärnsradiatorer med vattenburen värme. Detta system finns kvar och var i drift till för några år sedan då elpatronen i källaren skar ihop. Källaren under skolan var förresten inte heller med från början då skolan byggdes, utan grävdes ut under 30-talet i samband med installationen av det nya värmesystemet.

Köpmansdisk återställd i väntsalen

En gammal köpmansdisk stod i skolan, vid vår inflytt saknade den lådor och det saknades knoppar till de lådor som fanns. Så här såg den ut då.



En efter en dök lådorna upp från olika ställen under hösten och vintern. Men knopparna dök inte upp på samma sätt. Jag kontaktade därför min far som bland annat är praktiskt lagd och nogrann och aldrig fuskar med hantverket och skickade en av knopparna till honom med post.

Efter ett tag fick jag tillbaka ett antal kloner, dvs ett antal knoppar som han tillverkat från masurbjörk (tror jag det var) - som ju inte lätt spricker upp - i samma form och färg som de ursprungliga knopparna.



Knopparna fick sig en halvoljning och därefter en bestrykning med linoljefärg i den blå nyansen som finns i skolans väntsal, grovkök och entré. Därmed hade vi en ganska komplett köpmansdisk, med alla knoppar och lådor på plats och med enda haken att tre lådor fortfarande behöver lagas - de har nämligen skador på nedre delen av fronterna.

Vi baxade under stor möda köpmansdisken från stora skolsalen till väntsalen (som tidigare fungerat som sovrum till flickorna i den förre ägarens familj). Väntsalen såg ut så här innan denna manöver:



Och när köpmansdisken kommit på plats så ser det nu ut så här: